Asplenium scolopendrium

Nyutvecklade ormbunkars klargröna färger är nästan lika livgivande som bokens unga blad i april. På det mest förunderliga vis vecklar de ut sig ur sin hårda runda bladboll, och deras lysande gröna färger riktigt ropar efter uppmärksamhet.

Så är det också för hjorttungan, Asplenium scolopendrium, även om den inte är så typiskt ormbunkslik i övrigt. Dess breda blad från rosetten leder snarare tankarna till exotiska växter och förstärker det frodiga uttrycket i en skogsplantering, på altanen, som marktäckare eller tillsammans med funkior, rodgersior och alunrot.

Hjorttungan är vintergrön och enkel att känna igen på sina lätt böljande, tungformade blad. Sporerna sitter i ett fiskbensliknande mönster på bladens undersida. Fram på vårkanten förnyar ormbunken sina blad till nya, friskt gröna.

Ser de gamla bladen trötta och utslitna ut kan man med fördel klippa av dem vid basen.

Hjorttunga är särskilt snygg i woodlandet, i en nordvänd plantering eller i en kruka, där solen inte gassar hela dagen. Den har det bäst i halvskugga till skugga. När plantan är ordentligt etablerad är den förhållandevis torktålig.

Du kan ha turen att stöta på hjorttunga i naturen, främst i skogen eller vid ett stenröse. Den är sällsynt vildväxande åtminstone på ett par platser i Halland, men vanligare i Danmark.

Asplenium scolopendrium = Phyllitis scolopendrium (synonym).